Funderingar
En månad som bloggerska.
Ett år och 6 månader i lägenheten.
Till sommaren, flyttar vi till ett hus på norrländska landsbygden.
Idag har jag påbörjat ett personligt brev till högskolan och börjat fundera över
arbetsproven. Börja fundera på världen, alla formen och färger.
Alla olikheter och likheter, det abstrakta och det konkreta.
Fundera på hur soljuset lyser in annorlunda genom vardagsrumsfönstret
I Norrlångträsk än hemma här. Funderar över hur det är att bo efter en väg
hela livet. Från Ljusdalsbacken och mot nya mål. Nya vänner, nya erfarenheter.
Hemlängtan? Saknaden av nära och kära.
Vågar man aldrig gå någonstans, kommer man heller ingenstans.
Kiruna finns kvar! ....eller?
Jag talar ofta här på bloggen om att man ska värna om Norrland. Men har jag
Egentligen värnat om kiruna?
Kiruna dör slåss!
Såg ett gammalt fotografi med den här texten. Fotot är från Kiruna på 70talet. Gamla folkets hus.
Redan då flyttade många från staden. Många ungdomar och flera äldre också såklart. Arbetsbrist,
brist på hopp och tro. En uppmaning till strid. Jag kommer aldrig glömma den. Nu undrar jag om
inte jag övergiver lika mycket som dem som flyttar till storstäder. Behöver man verkligen en sådan
förändring i livet? Jag uppmanar men lämnar själv det gamla bakom mig...
Att värna om något kan man göra på flera olika sätt. Ni kommer ju trots er flytt från Kiruna att bo kvar i norrland och hålla landsbyggden levande. Och ibland måste man lämna det gamla för att gå vidare. Men jag förstår dina tankar.
Spännande tankar.. Känner mig själv ändå så nära Kiruna.. Mina marker e stora från Kiruna till Karesuando, Muonio, Övertorneå, Kalix, Jokkmokk, Narvik.. Destomer du rör dig desto större hemkänsla får du över en större yta än Kiruna..:) Saknar dig redan..
