En norrlandsromantikers dagbok

Jag vill bara att antagningsbeskedet till högskolan ska komma snart. All denna
väntan gör mig galen helst när jag längtar så skarpt till Norrlångträsk.

Kan någon förklara för mig varför jag trivs mycket bättre och mår mycket bättre
där i lilla Norrlångträsk än när jag är inne i större städer. Där har vi ingen tv,
inget bredband, inga spelkonsoler, ingen telefon och nästan ingen elektronik.
Vi bäddar ut vår bäddsoffa om kvällarna, lägger oss innan klockan tio. Stiger upp
vid sjutiden. Kokar kaffe. Dicker vårt morgonkaffe ute på soldäcket och kollar på
alla underbara annorlunda sjöfåglar som vi inte sett förr och disskuterar
ombyggnationer och blomrabatter.
  Dagen fortsätter med frukost och en snabbdusch då vår varmvattenberedare
inte är särsklit stor. En hand läggs varsamt över tvättstugan och renoveringen
fortsätter.
  Åker in till Byske (15 min) och handlar middag.  Kommer hem igen och kör efter
en grusväg som kallas "genvägen". Förbi en ladugård som luktar sommar och
in i byn. Vårt hus ligger i mitten men det är långt till närmsta granne. Runt oss
växer vackra ängar. Visste ni att den svenska sommarängen håller på att bli
utrotningshotad?
  Vi hälsar på alla vi ser. Så många namn vi ännu inte lärt oss. Men ändå vet vi att vi
skulle kunna knacka på nästa dörr och fråga om hjälp när vi än behöver det.
Om vi inte har glömt något, om vi behöver hjälp med bilen eller vad som helst.
Vi fortsätter in på gården och parkerar framför vårt garage.
Dags att förbereda för middag. Grillen tänds och jag hämtar potatis från jordkällaren.
Här tar jag även upp läskebacken. Dukar ute för middag på glansig vaxduk.
Springer både inne och ute med mina silvriga träskor. Vår dörr står alltid på
glänt här. Samma med våra köksfönster.
  Jag brukar promenera runt vår gård medan Peter grillar. Kika på våra vackra träd
som tagit flera tiotal år på sig för att bli så stora. Jag känner mig lycklig för att de
finns just här.
  Vi äter och städar tillsammans undan. Samtidigt lyssnar vi på radion i köket. Den
spelar Mixmegapol och Lugna favoriter och sådant där som vi från Kiruna inte är
van vid.
  På kvällen spelar vi alfapet eller kort. Löser kryss i tidningen. Kokar kvällskaffe
och äter skivad vattenmelon. Tänker lite på vår lägenhet i Kiruna där vi
har 50 tums platt-tv och fem olika spelkonsoller, surrondsystem, tre datorer och
allt vi kan önska oss. Men ändå saknar vi inte det. Mycket hellre sitter vi där och
kikar på tofsvippor och tussilagon. Lägger oss sent och stiger upp tidigt. Tar
snabbduschar på låg värme istället för våra vanliga 30 minuter i kokhet vatten.

Livet här känns så enkelt men ändå som en lyx. Få förunnat. Jag älskar det!