En norrlandsromantikers dagbok

I tisdags lämnade vi Norrlångträsk vid tio på förmiddagen. Resan ner
var beräknad att ta 12 timmar enligt GPSen. Egentligen hade vi tänkt
åka tidigare på morgonen men det var ju så svårt att slita sig. Hösten
hade kommit till Västerbotten. Salladen var på sista versen, hallonen
hade ruttnat bort och det var kallt i luften. Man ville stanna och göra
höst. Rensa bort det döende. Förbereda allt inför stundande snö.
För vet ni vad. Här uppe är den på väg. När som helst.

Natten till onsdag kom vi fram till lidköping. Klockan 01.15 stod vi innanför
lägenhetsdörren efter en resa som tagit 14 timmar istället för 12. Vi vaknade
dock tidigt på onsdagsmorgonen och vid morgonkaffet fick vi beskedet att
första snön fallit i Kiruna. Kontraster säger jag bara. Vilka kontraster!
Här är ju allt fortfarande grönt till och med. Vi kände oss lite som byisar i
storstan.

Sundsvall var nog den värsta staden att köra igenom. Vilken trafik! Dessutom
ösregnade det så vi fick köra sakta eftersom det finns risk för vattenplaning.
Note to myself; "Köp nya sommardäck!" Från Uppsala till Lidköping fick vi
köra i total mörker. Ytterligare note to myself; "Se över dina ickefungerande
extraljus också!" Dessutom var vägarna ombyggda och GPSen blev tokig på
oss som enligt den bara körde runt i bushen.

Men nu är det skönt att vara framme. I efterhand kändes inte bilresan så lång.
Det var ju bara trots allt runt 150 mil. Enkelväg. Hemresan blir biff. Eller den
tänker vi inte på ännu va? ;)