En norrlandsromantikers dagbok

Ibland är folk tanklösa och ibland är de både tanklösa och taktlösa
samtidigt. Man glömmer så lätt bort vad lätt saker och ting på nätet
kan misstolkas och bli helt fel. Men det taktlösa börjar när man vägrar
rätta till det. Fick idag meddelande om att min svärfar var död. För det
"stod ju så på facebook". Klart blev man chockad. Skärrad. Rädd.
Kan det vara sant? Men vi träffade ju honom igår?
Loggar in på facebook och där står det tydligt på en sida om Kiruna.
"vila i frid namn namn, somnat in i en ålder av 56 år" Skriker efter
min sambo men självklart min svärfar lever. Gubben i fråga bodde inte
ens i Kiruna med hade samma namn och var i samma ålder.
Fler ringer och frågar och är lika upprörda. Såhär kan det ju inte fortsätta
tänker jag. De måste ju gå att ordna. Försöker prata med administratören
till gruppen men får oförskämda svar. Att de inte förstår att de just dödförklarat
en livs levande människa i Kiruna. Bryr sig inte. Vuxna människor som
säger saker som att "du får väl stoppa pinnar i ögonen så kanske du ser
bättre". Så omoget att man skäms för dem. Efter många om och men
så ändrar de sitt inlägg och efter det kommer omogna kommentarer som
"storm i vattenglas" osv.

Jag vet inte om det är att man är så anonym på nätet som får folk att
bete sig såhär? Eller är världen på väg åt pipsvängen?