En norrlandsromantikers dagbok

De samiska kulturlandskapen i sapmi är fantastiskt. De tillsammans visar
ett tydligt arkiv hur människor levt förr och fram till idag. Vissa saker är lätta
att se för ögat, andra är bara kunskap och en känsla. När man flyttar en kåta
till exempel blir bara stenarna i eldstaden kvar. De är den del av kulturlandskapet
som syns med blotta ögat. Det man inte ser här men som också är en del av
det samiska kulturlandskapet är livet som pågått inne i kåtan och runt utanför.
Det som hör till det vanliga livet som eldning, matlagning, slöjd. Offercermonier.
Men även hur kåtan varit uppbyggd. Längst in i kåtan är kvinnans plats, plats för
matlagning, en helig plats. Mannens plats är vid ingången, vid eldstaden (arran).
På sidorna är det sovplatser. Sådan kunskap är också en del av kulturlandskapet.
Samma sak är det med visten och leder också.



Kunskapen om ett kulturlandskap täcker sig också över kunskapen om jakt
och fiske i området. Som vart det finns bra rödingfiske, och även hur man fiskar.
Men livet går vidare, saker och ting är inte som förrut. De gamla vistena och
flyttninglederna används inte längre. Kvar finns bara mosstäckta stenar och
områden med ovanligt bra växlighet som kan berätta att här bodde det någon
och verkade sitt liv.

Många skogar har blivit skövlade och märken som bleckade träd och resta stenar
har huggits ner och förlorat sin ursprungsplats. Sådant som ger den mentala bilden
av landskapet som berättelser, minnen och värderingar bleknar bort.
Under de senaste åren har det traditionella samiska kulturen och näringen förändrats.
Nu använder vi moderna motorer som helikopter, skoter, fyrhjuling för renskötsel. Med
detta lämnar vi ytterligare en ny stämpel i våra kulturlandskap. Men tyvärr krossar vi
de gamla medans vi håller på.  Hinner vi ens ta del av kulturlandskapen längre?



Men det är inte bara samernas kulturlandskap som finns här. Landet är
mångfacetterat och rymmer din och min historia. Bönderna har en syn,
samerna en annan, nybyggarna en tredje till exempel. Senare år har man
börjat dokumentera och inventera kulturlandskapen i landet och sapmi. Även
jag har noterat in de nya i våra kulturlandskap. Bland annat "moderatpinnen"
som står efter glesbygdsvägarna. Många känner säkert igen den vanligtvis
som orange reflexpinne. Men tyvärr har vägverket dragit in på reflexerna och
kvar står okvistade träpinnar och gör egentligen ingen nytta. Nu menar jag inte
att moderaterna har något att göra med dessa pinnar inte direkt i alla fall. Men
använder dem som en komisk liknelse. Vägverket har valt att sätta ut dessa efter
våra glesbygdsvägar eftersom "vägar med dålig markering gör föraren tröttare
och därav kör söligare och försiktigare". På så vis har de valt att sänka hastigheten 
efter vägarna. Smart tänkt Vägverket!

Om vi hoppar över ironin nu. Vart behövs dessa reflepinnar som mest? Kanske efter
mörka, dåligt underhållna vägar med mycket vilt. Så även vi i glesbygden kan känna
oss trygga då vi har långa avstånd mellan städer och byar.



Ja så här har ni något nytt att dokumentera i vårt vackra kulturlandskap.
Jag har hittat en ovanligt rak och faktiskt kvistat exemplar av "Moderatpinnen".
Så var den dokumenterad och inventerad!