2010-11-25 ? 22:57:35

Norrlångträsk denna vecka för två år sedan

Att ha ett hus stående utan att använda den kostar cirka 3000 kronor per månad
vintertid och hälften av det under sommartid. Det blir ungefär 28 500 kronor per år
räknade jag just ut. Det är som hemskt synd när man tänker på det. Vi har haft huset
nu i två år. För två år sedan var vi och kollade på det. Det var jättelångt att köra tyckte vi
så vi stannade på hotell i Piteå. Men på den tiden var jag bara snart fyllda 20 och var den
enda med körkort. Det var jättepirrigt och väldigt kallt denna vecka då också. Men
man hade sådana fjärilar i magen att man inte störde sig på det.
När vi lämnade E4an för att köra inåt i landet var vår enda tanke "vad f*n tänkte vi
egentligen". Små okända byar, otroligt mörkt av okända skogar. När vi sedan fick svänga
av den lilla vägen till en grusväg så blev man än mer orolig. Men då plötsligt öppnade sig landskapet.
Skogen försvann och stora ängar bredde ut sig. Byn låg inte efter någon genomfartsväg
utan man måste som svänga in. Vi hann inte ens långt igenom byn förrän vi såg huset.
"Jösses vad liten den är" var tanken. Ut genom dörren kom två av de trevligaste personer
jag någonsin träffat och hälsade oss välkomna. Det första som jag tänkte på när jag kom in genom
ytterdörren var. "Här luktar det gott" De dåvarande ägarna visade oss runt från rum
till rum och berättade om husets historia. Visst vi hade läst att det var ett gammalt hus.
Över hundra år! Men vilken underbar historia som gömde sig i själen på huset. Vi
gick runt hur länge som helst och rummen tycktes aldrig ta slut fastän alla rum var stora
och fylliga. Efter att vi gått runt i uthusen också satte vi oss i säljarens bil och vi åkte
en sväng genom byn för att titta runt. De berättade om företagen som växt sig fram i byn,
om deras byaförening och aktiviteter. Hela tiden försökte man samla på sig information
men det kändes nästan överväldigt.
Sedan åkte vi tillbaka till huset och vi fick gå runt själva en stund. Då kände jag verkligen
vilket lugnt hus detta är. Den har en så hemtrevlig och trygg atmosfär. Jag kände mig bara
så direkt hemma. Jag kunde inte tänka mig något annat än att detta var "ment to be".
Vi åkte till säljarnas egna hus i byn och de bjöd på kaffe och smörgåsar. Vi pratade lite
och de försäkrade oss att de gärna ville sälja till oss om vi vore intresserade. De ville att
vi skulle titta en vända till men jag sa direkt att det inte var nödvändigt för vi visste redan
vad vi tyckte om huset. Vi gick en vända till hallen jag och peter för att prata men det var
egentligen inget att prata om. Ett ord. Budet. En nick och vi lade vårt bud. Men det var fler
än vi som var intresserade. Så vi fick snällt vänta. I bilen på väg hem ringde säljarna igen.
De tog vårat bud. Vi fick huset! Jag blev så lycklig att jag grinade och körde fel väg hem.
Nästan till Haparanda istället för Kiruna.
I januari 2009 hämtade vi nyckeln och gick in i vårt hus första gången. Så rädd att det inte
skulle vara som vi kom ihåg det. Och det var det inte heller. Det var så mycket bättre!
Jag har haft många drömmar men bara en har besannats. Därför betyder det här huset så
mycket för mig.
Kommentarer
Andie

Åh vilken omvälvande historia! Jag älskar det! Jag hoppas att ni tar steget fullt ut och flyttar in för gott i ert dröm hus.

2010-11-26 @ 21:32:29
URL: http://www.upinmytree.wordpress.com
Sara

Sv; Jag hoppas verkligen att Minnah håller sig kvar nästa vecka o tar sig till final :D

2010-11-27 @ 00:00:16
URL: http://saragunmarie.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!