En norrlandsromantikers dagbok

Det tog mig bara en kväll att läsa "Hej vacker" av Ann Helen Laestadius. En kväll
då jag inte kunde lägga ifrån mig boken ens för fotbollen på tv. Den är väl främst
skriven för yngre läsare. Men igenkänningsfaktorn var så hög att jag ofta var tvungen
och stanna upp och läsa högt för min sambo. Han kanske inte såg allt det som jag såg
alla gånger. Men det är en glad bok som man vill dela.

Detta är andra boken om Agnes, en trettonårig tjej från Solna. Hon är nu tillbaka i Soppero
för att tillbringa sex veckor av sommarlovet med mormor och morfar och samekillen Henrik
såklart. De har smsat och hållt kontakten via msn sen sist. Hon är så lycklig över att vara
tillbaka i Soppero igen. Morfar hämtar henne från Kiruna flygplats och de åker bil till byn. Hon
får träffa sina kusiner och Henrik. Men en dag känns inte allt längre likadant. Hon blir kallad
"stockholmaren" fast hon inget annat försöker än att vara en av alla andra. Henrik kan inte
träffas. Detta för att någon har tyckt att Agnes inte är en riktig same. Hon är inte tillräcklig.
Det kommer ett paket på posten som dessutom ställer till med ett äventyr som leder till
nya upptäckter.

Ja som ni läser så är boken verkligen spännande. Det ger en så härlig känsla att läsa om Agnes
och hennes äventyr. Allt från början av boken då hon nyss kommit tillbaka till Soppero. Det är
midsommarafton och fem grader. Agnes och hennes kusin Kristin ger sig ut för att plocka blommor
att lägga under kudden men hittar inte tillräckligt många och får ta löv också. Då skrattade jag
högt. Så är midsommar i lappland.
Allt från deras besök på Kirunafestivalen och hur hon påpekar att restaurangtälten kallas öltält. Som
när de går igenom Kiruna för att fika på Kirunas mest besökta fik Safari. När de läser NSD i byn.
Hur byfotbollslaget hyser i princip alla åldrar och hur en match mellan byarna drar till sig hela byn.
En folkfest. De äldres bitska kommentarer om "trögtänkta ungdomar". En kommentar som kunde vara
handplockad av min samiska farmor.

Det som är härligt är att även få läsa om det samiska. Boken bjuder även på en del samiska strofer.
Toppen tycker jag som försöker lära mig mer och mer. Jag känner igen mig i Agnes när hon pluggar
samiska på internetsidan Gulahalan. Eller när hon får frågan "Vems barn är du?" Detta frågar man innan
man ens sagt hej. Sedan får man förklara i tre generationer bakåt. Vems namn man väljer att säga
far eller mor är beroende på vem som frågar och vem den personen känner.

Sedan känner man ju tyvärr igen allt det negativa också. Som de elaka kommentarer man får höra
om samer överallt man än går. Alltid är det någon som ska "uttrycka sina åsikter högt".
Men även konflikten mellan samer. Vem är helsame? Vem är halv? Vem duger inte alls. Den finns
i flera olika nivåer. Det kan vara att du har fler renar och är en storrenägare medan jag har mindre
då finns konflikten där. Det kan vara att du har båda föräldrarna samer och kallar dig "helsame" medan
jag har en samisk förälder och en svensk och blir då kallas "halvsame" eller räknas inte alls. Ja ni förstår.

Agnes har en samisk förälder, bor inte i Lappland, har inget renmärke, talar inte samiska flytande. Men inget
av detta beror på hennes val. Hon försöker men alla försök är lönlösa i vissas ögon. Hon kommer ändå
aldrig att duga.

Det fanns en tid då det var fult att vara same. Man fick inte prata samiska. Allt skulle försvenskas. Då
har flera tappat den här viktiga biten av sin identitet. Man blev mobbad som både barn och vuxen.
Det känns att språket fattas Agnes. Det känns att språket fattas mig.

Därför vill jag dela med mig av denna bok. Du kan tycka om den ändå fast du inte bor i norrland, vet något
om samer eller inte. Den är roligt skriven och mycket kvicktänkt. Den innehåller den där spännande röda
tråden som kan få hjärtat att klappa högt emellanåt när man undrar hur det ska gå. Du kommer att skratta
en hel del. Du kommer att förstå och få insikt i kanske något helt nytt.

I slutorden skriver Ann Helen att hon vill fortsätta skriva och det tycker jag absolut. Det är en ungdomsbok
som innehåller det lilla extra som får den att roa äldre målgrupper också. Det är precis som det ska vara.

Giitu!