En norrlandsromantikers dagbok

På mina händers fingrar räknar jag till...

Ibland får jag svår identitetskris när jag tänker på migsjälv. För på ena handen

räknar jag upp saker jag gillar, önskar, gör och vill. Som att jag vill cykla på byvägar

som leder hem. Som att jag vill baka mitt eget knäckebröd. Som att jag behöver ett

jordgubbsland i en egen trädgård. Som att jag vill ha ett garage, skoterport och vedbod

med vinkelslip, sticksåg, skoterkapell, släp och ski-doo.

Medan med andra handens fingrar räknar saker jag drömmer om och som hjärtat slår

ibland så förskräckligt ont för. Som att få se kontrasten mellan strand och storstad i TelAviv.

Som att riktigt få borra ner sina fötter i lerigt vatten på ett risfält. Som att få gå på trånga

gator och högljudda färggranna marknader. Som att få dricka en fånigt liten kopp kaffe i

Paris eller London.

Och den kontrasten känns så konstig. Det känns som om man måste välja fast jag vill ha allt.

Dessa två är sidor av mig som är lika olika som sidorna på ett mynt. Men de finns där. Kanske

borde jag slinga slant och välja sida. Och jag tänker att om man vore någon så skulle man göra

allt det där. Men så kommer jag på mig själv med att jag faktiskt är någon. Och då ibland kniper

jag lite extra med tårna också och drömmer om catwalk och modemeckan.

Jäklar vad snygga ringar!



Åh, snälla du! Tack så jättemycket för dina kommentarer, det värmer =)

Coola ringar. Och sedan kan du ju faktiskt göra allt det du drömmer om, du är fortfarande ung och kom ihåg att du både har rötter men nu är det dags att du använder dina vingar lite...

Mina balringar. Köpt i andra hand. =)



Ja Andie det tycker jag också. Kram på dig. En vän som du skulle alla ha <3