En norrlandsromantikers dagbok

 

Novembersöndag! Dimman ligger tät över Torneälv och gömmer förrädiskt den svaga isen. Endast ibland kan man skymta öppna vatten som snuddar tunna iskanter. Just idag pratas det om ett experiment som ska utföras på älvens öppna vatten. En båtmotor skall sättas fast på ett isblock och köras med över älven. En innovativ idé av en tusenkonstnär. Ur dimman dånar skotervrål av 4-taktare som påbörjat säsongen. Den bästa tiden på året är på väg. Folk här har väntat och längtat. Snö och is håller denna by levande. Här finns nytänkande, vilja, massa jävlar anamma, kärlek och traditioner. Just idag besöker Kiruna stad byn Jukkasjärvi för att samla upp till julmarknad. Vi bland många andra promenerar mot hembygdsgården efter byns huvudväg. Plötsligt pekar en hand upp i luften och flera blickar följer den. En svag strimma skjuter snabbt på höjden upp mot himlen. Det är raketuppskjutning från Esrange. En del av vår jord skapad skall upp och förena sig med världsalltet. Jag knipar Armins hand extra hårt. Detta är alltid något speciellt. En del av raketen lossnar och faller tillbaka mot jorden. Vi står kvar och vinkar av den. Snart syns inte raketen längre. Dess uppskjutningsbana kröker sig i vinden och suddas ut. En lång stund efteråt hör vi smällen från uppskjutningen. Det känns nästan illusoriskt. Sedan återvänder lugnet till byn Jukkasjärvi och vi promenerar vidare.