En norrlandsromantikers dagbok

Kvällen innan bröllopet samlades vi i Halmstad för att äta oss riktigt mätta på Wild West Steakhouse

Har just lagt ut en annons på kiruna.cc. Den lyder såhär

Mer inlägg om semestern kommer att komma. Men idag var vi hos barnmorskan på besök igen. Nu är vi i vecka 23 ungefär. Beror lite på hur man räknar. Men hurra över halva tiden är gjord! För att sammanfatta graviditeten hittills så har allt gått över förväntan och bra. Illamående vecka 8-12 men de tog plötsligt bara slut och har inte visat sig sedan dess. Vecka 17 kände jag det första rörelserna i magen. Mycket mycket försiktigt och mycket sällan. Vecka 20 kunde man ännu knappt se att jag var gravid. Men NU (Äntligen!) de senaste två veckorna har magen växt till sig. Dessutom har det varit fullt liv i magen de senaste 2,5 veckorna. Ungen i magen är hemskt rörlig av sig och delar gärna ut sparkar ganska livligt. Favoritstunderna är vid 20-tiden på kvällen och lagomt till midnatt. Men det är först i förrgår som jag verkligen kände att sparkarna kändes på utsidan av magen också.

Nu är jag åter i Kiruna efter en härlig tvåveckors semester. Vi har hunnit både upp och ner i Sverige med bil under veckorna. Men först och främst så blev det ju Norrlångträsk i förra måndagen. Ett besök till Fällfors för att titta på Byskeälv och laxtrappan.

Idag börjar min efterlängtade semester. Strax blir det Norrlångträsk. Först lite mindre ärrenden att uträtta här i Kiruna. Men de närmsta två veckorna kommer att tillbringas på resa. Först Norrlångträsk, sen Dala-Husby, sen ska vi på bröllop i Falkenberg, Kalmar, Öland, Gävle och sedan vidare norrut igen. Gott med ledighet tillsammans.

Nu har jag läst Andrea S Vessmans andra roman "Ur andra ögon" i young adult-serien om Blossom falls. Vad jag tyckte om första delen "Blossom falls- Från första stund" kan ni läsa här.

I boken "Ur andra ögon" får vi fortsätta följa kärlekshistorien mellan Chloé och Jonathan. Denna gång är det deras sista år på high school och de många valen de måste göra inför framtiden närmar sig.  Till skillnad från den första boken då allt var skrivet ur Chloés perspektiv får vi nu följa Jonathans liv och tankegångar. Men Jonathan har ett mörkt förflutet som på något sätt hinner ikapp honom och nästan sväljer hela hans person. Hans vänner och familj kan inte göra något för att hjälpa honom. Inte ens Chloé!

Denna del i serien är mycket mörkare och rymmer mer action än sin föregångare. Eftersom den är skriven ur Jonathans perspektiv tror jag att den också kan falla en hel del killar i smaken. Det är som att hela berättelsen breder ut sig. En söt kärlekshistoria som plötsligt förvrids av smärta, våld och demoner från det förflutna.

Men i bokens första kapitel känner man igen stämningen från första boken. Vi får återse gamla karaktärer och känslan som författarinnan lämnade oss med när vi läst ut boken. Det känns som en fin påminnelse. Men allt eftersom byggs den mörka stämningen upp och man kan inte låta bli att bita på naglarna emellanåt. Jag varnar att de sista kapitlen är en sträckläsare som ni inte kommer att kunna lägga ifrån er. Så se till att inte börja läsa dem för sent på kvällen om ni ska upp dagen efter!

Slutligen måste jag på nytt applådera det varierande språket och de fina detaljerna i ordvalet som ger boken dess extra "fling". Det är underbart att se att detta verkar vara något naturligt för författarinnan för det ger orden extra personlighet och djupare dimensioner. Återigen måste jag få upprepa orden modern, nytänkande men ändå klassisk när jag beskriver boken.  Jag hoppas att vi inte får hoppa för länge på tå innan del tre i Blossom falls kommer ut.

Pst! Läste på Andreas blogg att hon pysslar med ett till (!!!) bokprojekt som hon kallas Sia och Kristoffer. Jag måste ju säga att jag är inte bara nyfiken. Jag är jättenyfiken!

Kiruna andas höstluft. En lite rå kyla möter en på morgonen och man drar gärna på sig en fleecejacka innan man går till jobbet. Jag har börjat med mer och mer höstmatlagning. Jag vill ha soppor och grytor och varma potatisar. Men trots att sommaren är skön så gör det absolut inget för mig att vi går mot höst. För mitt hjärta klappar för vinter ändå. Jag ser fram emot en riktigt kall och skön vinter med mycket hemmamys. I en lägenhet/annat boende som jag forthoppningsvis snart har samt att veckovis få tillbringa vintern i Norrlångträsk. Armin, bebin och jag.