En norrlandsromantikers dagbok

Igår hade vi en underbar dag i Vassijaure. Eller vår resa på skoter började
där ialla fall. Här finns ett underbart stationshus och det är sveriges nordligaste
tågstation. Här finns historia från andra världskriget och det känns nästan i luften.
Helst när man ser kråkor flyga runt stationstaket. Kanske känner ni också igen namnet
från Selma Lagerlöfs välkända barnbok om Nils Holgersson. Där fanns det en gås som
kom från just Vassijaure.


Vi hade tur. Tåget stannade just när jag skulle fota bilden. Här har jag stannat
många gånger när jag jobbade på tågen mellan Kiruna och Narvik. Det var lite
rolig fakta om Vassijaure.

Fjällen här runt är fantastiska. Det känns lite synd att det som borde vara orört
istället är sönderkört av skotrar. Men samtidigt känns det ju fantastiskt att så
många har haft möjligheten att vara här, vistas här och se detta. För det är
något alldeles speciellt. Fjällen här är så härligt "bulliga" till formen.






Vi stannade vid en liten liten sjö. Den kändes mer som en grop som
bara råkade vara vattenfylld. Men det fanns folk här som pimplade.
Det var riktigt skönt och vindstilla. Vi åt gott och hade det bara fint vid
elden. Stannade på några ställen till. Då tog jag min absoluta favoritbild
för dagen. På mor och far. Tror inte ens de vet om att jag fotade just då.
Men sådana bilder brukar ju bli bäst.





Sedan hittade vi ett färskt avslitet ben från en ren. Då inser man plötsligt
hur vi alla är immanenta i den här världen. Sedan avslutar vi med en bild
på den välkända lapporten. U-dalen som formats av istidens snö och
ismassor. Något överexponerad bild kanske.