Alla möten är betydelsefulla - hur korta de än är
Jag blev lite nostalgisk idag. Öppnade en burk blåvit vanillinsocker. Doften dammade
upp när jag öppnade burken. Det luktar som mammas bakdagar och februari semlor.
Det luktar café och mys. Det luktar vår och slask. Tycker jag. Men ännu idag blir jag helt
varm i kroppen och känner solens strålar mot ansiktet när jag kollar ner i den vita burken.
I sådana här burkar brukade vi samla dagslumrande nattfjärilar som uppehöll sig på
solvärmda vårväggar. Doften och dammet höll sig kvar i burken hur mycket vi än lekte med
dem. Där i gårdar med fyra lägenhetshus mot varandra i en kvadrat. I mitten en lekplats
med gungor och rutschkana. Men vi lekte bakom husen. Klättrade i träd tills någon arg
granne skrek. Sålde teckningar för 1 krona styck och det var här jag upplevde mitt första
trauma. Jag tappade bort mitt favoritgossedjur som egentligen var min brors men jag höll
den hårt under armen under många år. Men jag fick tillbaka den. Dagiset i närheten hade
tagit hand om den. Det var sann lycka.
Visste ni att de här gamla vanillinburks locken går att använda till mycket. Vänd det blå
locket upp och ner och dra över en 33 cl läskburk. Sitter som en smäck!
