En norrlandsromantikers dagbok

Tog bil och släp upp till Rensjön idag. Därifrån åkte vi vidare med skotrar
över fjäll och sjö. Vädret var till en början dåligt. Tunga snömoln dolde det
mesta av sikten. Man fick hålla blicken kort och rekognisera på korta avstånd.



Först får man åka över ett järnvägspassage. Järnvägen mellan Kiruna
och Narvik. Sedan går leden mellan träden och uppåt. Tills vi passerat
trädgränsen med alla fjällbjörkar. Då följer man kanten av en ravin upp
upp på kalfjället. Här är det mycket stenigt och man får köra försiktigt.
Sedan börjar det luta nedför igen. Fjällbjörkarna kommer tillbaka vi sick
sackar igenom och snart har vi sikte på en väldigt stor fjällsjö.
Idag är det premiär. Vid midnatt fick man börja fiska. Det är hemskt
mycket folk här idag. Hundratals arkar och ännu mer människor.





Pappa fick inviga sin nya motorisborr.



Plötsligt vid tolvtiden spricker vädret upp precis som yr.no lovat och
fiskelyckan vänder.



Polisen patrullerade området både i luften och på marken. De syntes
bra i sina orangeröda jackor. Det finns en restaurang i en lavvu på isen
också. De har suovas, wok, hamburgare och annat gott. Bra för hungriga
fiskare. Mamma vann fiskeligan som vanligt. Hon kan hon.



Plötsligt orkar solen inte hålla sig ovan fjälltopparna någonmer för idag.
Det blir en drastisk skillnad i temperatur. Fingrarna klarar inte av att
pyssla utanför vantarna någonmer. Vi tar skotrarna och kör tillbaka en
bit för man blir hemskt hungrig av att vara ute. Vi hittar en fortfarande
solig plats att äta vid. Men nu går solen ner snabbt. Vi börjar att vända
tillbaka.





Uppe på kalfjället fångar vi dagens sista sol. Nu är det så klart att vi
ser ett fantastiskt sceneri som förr döljt sig bakom dimmiga snömoln.
När vi blickar åt ena hållet från fjället ser vi mot Kebnekaises topp och
vänder vi huvudet åt andra sidan ser vi Kiruna glittra i solen. Tänk att
få ha detta så nära. Det är så vackert att man knappt kan tro att man
är kvar på jorden.