En norrlandsromantikers dagbok

Jag är helt stum. Jag vet som inte vad jag ska säga. För det är visst så att vi har fått en lägenhet! Fastän jag besökt den två gånger nu (idag och igår) så kan jag fortfarande inte riktigt tro det. Det är som om jag bara är på besök. Går igenom rum efter rum och förstår som inte att jag faktiskt ska bo här. Bromsgatan blir vårt första gemensamma hem och bebisens första hem. Tänka sig att vi har någonstans att ställa barnsängen. Någonstans att få bo tillsammans. Ja jag känner mig helt nipprig blandat med chock.